Janos Tandari föddes den 26 juni 1947 i Ungern. Han växte upp i en liten by på landsbygden i Ungern. Janos hade ingen anknytning till hästar som barn utan han skickades till byns barberare/frisör för att gå i lära hos honom. Där trivdes han inte då det inte var hans melodi att skvallra och prata med kunderna. Barberarmästaren märkte detta och sa till honom att med hans storlek och vikt borde han bli jockey.
- Vad är det? frågade Janos.
- En jockey rider på galopphästar som folk spelar på.
- Nej aldrig i livet! Jag är rädd för hästar, utbrast Janos.
Då sa barberarmästaren:
- Men jockeys tjänar mycket pengar, de har fina hus, träffar snygga flickor och kör snabba bilar.
- Jaha, då ska jag nog kunna komma över min rädsla, sa Janos och så fick det bli.
Barberarmästaren skrev ett brev till ett radioprogram där han berättade om Janos, Jockeyklubben i Budapest hörde av sig och Janos åkte till huvudstaden och började som lärling i Budapest 1962 hos tränare Karl Horvath.
En mycket ung Janos Tandari inför ett lopp.
Foto: Privat, Janos Tandari
-Jag red 38,5 kg med stor sadel och bly på den tiden, minns Janos som blev lärlingschampion i Ungern 1963 och jockeychampion 1964. Han blev sedan tvåa i ligan både -65 och -66.
-Tyvärr fick den jockey som blev jockeychampion de åren tillgodoräkna sig segrar tagna i utlandet, annars hade jag blivit champion de åren också, säger Janos som totalt tog drygt 150 segrar under sin tid som jockey i Ungern inklusive sin första klassiska seger i det ungerska Derbyt 1967 med Igloi Diak.
Därefter hoppade han av till väst, närmare bestämt till Tyskland där han var till slutet av 1969. Janos fick sedan kontakt med den ungerska, men i Sverige stationerade, tränaren Stefan Kajari. I januari 1970 kom Janos till Sverige mitt i vintergaloppen och han fick ett ettårskontrakt med Kajari.
-Jag red mitt första löp på Täby Galopp på hästen Martinique den 25 januari och vi vann loppet. Andra uppsittningen i Sverige var på Demerity och även den slutade med seger.
Janos Tandari och Albaran, en häst som Janos bland annat vann Stockholm Cup International (Gr 3) på.
Foto: Stefan Olsson
Resten är historia och Janos har haft en makalös karriär. Han vann Svenska Derbyt för första gången 1971 på Spring Fever och han har totalt vunnit 51 klassiska lopp. Det här med klassiska lopp är något som ligger Janos varmt om hjärtat. Han instiftade 2002 priset ”Den klassiska jockeyn – Tandari Classic” som delas ut till den jockey som har varit mest framgångsrik i de klassiska loppen i Skandinavien under året.
-När man slutar karriären blir man snabbt bortglömd, med instiftandet av ”Den Klassiska Jockeyn/Tandari Classic” blir man åtminstone ihågkommen en gång om året. Dessutom vill jag naturligtvis även hylla jockeyn som haft mesta framgångar i de klassiska löpen under året. De klassiska löpen är ryggraden och historien i vår sport!
Janos samarbetade med de flesta namnkunniga tränarna i Skandinavien och han vann en mängd storlopp i Skandinavien, Ungern, Österrike, Tyskland och i Polen.
När jag frågar vilken hans roligaste seger är utbrister Janos:
-Åh, det finns så många! Men Hooter i Svenskt Derby är mycket speciell då jag trodde på honom från allra första början. Jag hade ju till och med texten Hooter på min nummerplåt bak på min bil så visst var det en häst som låg mig varmt om hjärtat, menar Janos.
-En annan rolig seger var med hästen Gabona i Polen1965. Jag tjatade på tränaren att starta henne men han ville inte och han trodde mer på stallets andra häst. Han ändrade sig, lät mig rida Gabona och vi slog dem allihop!
Janos Tandari och tränare Tommy Gustafsson efter segern med Hooter i Svenskt Derby 1994.
Faksimil: Veckans Galopp
Vilken tycker du var din främsta egenskap som jockey?:
-Rätt kroppsbyggnad och vikt. Min styrka, vilja och passion!
Att hjälpa nya, unga ryttare har alltid varit något som Janos har tagit sig tid till. Många aktiva ryttare genom åren kan vittna om Janos generositet med goda råd. Så vad har då Janos för råd till dagens lärlingar och unga ryttare?:
-De råden jag skulle vilja ge är att vara ödmjuk mot tränaren, ägaren och spelaren. Att komma ihåg att man aldrig är bättre än hästen man sitter på. Men frågan är om dagens ungdom skulle vilja ta åt sig, leva upp till och uppskatta dessa råd, med attityden som är modern idag, funderar Janos.
I slutet av galoppkarriären tog Janos ut en professionell tränarlicens. Han fortsatte dock som jockey kombinerat med arbetet som tränare ett tag innan han la jockeystövlarna på hyllan och helt ägnade sig åt att vara tränare på heltid.
Vad tyckte du om att vara tränare?
-Det var ett dyrt nöje! Man är mer beroende av hästägaren än man är som jockey. Om det inte har gått som man tänkt sig så står man kanske kvar där med en trasig häst, medan jockeyn går hem. Dock är det fantastiskt roligt att träna och matcha fram en häst och till slut förhoppningsvis nå målet med framgång - att få vara med om hästens utveckling och eventuell succé!
Vilken var din främsta styrka som tränare?
-Jag kunde bedöma hästens kapacitet, kondition och hälsotillstånd eftersom jag själv red dem i träning och även till viss del i löp. Det var en stor fördel anser jag.
Slutligen, har du någon rolig anekdot värd att nämnas?
-Jag fick en oplanerad semester i december 1970. Jag red Johnny Drews-tränade Lipton Junior, ägd av Kar de Mumma och jag ledde överlägset championatet för dagen. Jag red finish mot Bosse Neuman som red på hästen Peppe Bol och han var huvudet före mig hela vägen.
Rubriker i Aftonbladet dagen efter bråket mellan Tandari och Neuman.
Faksimil: Aftonbladet 4/12 1970
Bosse använde sin pisk på höger sida och han tittade bara åt det hållet. Han märkte inte att hans häst hängde inåt och höll på att välta mig och min häst vid ett flertal tillfällen. På den tiden var det halmbana och inte alltid helt lätt att hålla balansen. Efter att jag, utan resultat, försökte jaga bort hans häst med pisken beslöt jag mig till slut för att piska Bosse. Han fick ett, kanske två rapp över ryggen, vaknade äntligen och red rakt fram.
Bosse vann loppet men diskades för ridningen över upploppet och blev avstängd. Avstängd blev även jag resten av säsongen, men med överlägsen ledning var championet i hamn och jag kunde ta mig en skön semester på Kanarieöarna!
Lotta Malmborg
