Galopphästens och jockeyns utrustning är annorlunda än inom andra hästsporter. På den här sidan finns information om bland annat sadlar, viktvojlockar, blinkers, googles och tävlingsstövlar.
Tävlingssadeln är alltid jockeyns egen. Jockeyn väljer storlek på sadeln utifrån vilken vikt han eller hon ska rida med i loppet. En normalsadel väger 1,5 kg. De lättaste sadlarna på marknaden väger cirka 100 gram utan sadelgjord, stigläder och stigbyglar. De tyngsta sadlarna kan väga nästan 10 kg.
I träning används en lite större sadel som väger ungefär 2,5 kg.
För att, om det behövs, få sadlarna ännu tyngre används ibland en viktvojlock. I viktvojlockens sidofickor lägger man blytackor så att ryttaren och utrustningen tillsammans väger enligt hästens programvikt. Ibland kallas viktvojlocken för blyvojlock. Viktvojlockar används inte i träning.
Galopphästen har ofta en brösta. Den förhindrar att sadeln glider bakåt.
Tungband är till för att fixera hästens tunga för att de ska få fria andningsvägar eller för att de inte ska lägga tungan över bettet. Det finns strikta regler kring vilka material som får användas. Tungband används mer frekvent i lopp än i träning.
Många tränare använder självhäftande bandage för att skydda hästens ben under loppet. I träning används vanliga benlindor men det är säkrare att använda självhäftande lindor i lopp då risken för att dessa lossnar från hästens ben är minimal. För extra säkerhet så tejpas lindorna. I hinderloppen är det vanligt att hästarna har benskydd.
Blinkers är "skygglappar" på tränset som används för att få hästar att koncentrera sig på sin uppgift. Blinkerskåporna kan vara större eller mindre. Det finns också varianter med hål i så att hästen kan se litet bakåt. Om en häst löper med blinkers i ett lopp står det ett B till vänster om vikten i startlistan och resultatraden.
Fram till 2016 användes ibland flexibla blinkers som går att hissa upp och ner. Flexibel blinkers får inte längre användas i galopptävlingar i Sverige, men de är fortfarande vanliga i Norge.
Sidoludd är en variant av blinkers där man sätter fast sidoludd på sidan av tränset. Dessa begränsar då hästens synfält lite mindre än vanliga blinkers. Om en häst löper med sidoludd i ett lopp står det ett S till vänster om vikten i startlistan och resultatraden.
Nosludd sätts på nosgrimman för att begränsa synfältet för markskygga hästar. Nosludd behöver inte föranmälas.
En godkänd säkerhetsväst är krav vid all ridning på galoppbanor. När jockeyn väger ut inför ett lopp drar man av 1,5 kg för västen. Det innebär att om jockeyn enligt programmet ska rida med 56 kg, så väger jockeyn med utrustning i själva verket 57,5 kg.
Jockeyns hjälm måste vara EU-godkänd. Den får av säkerhetsskäl aldrig ha en fast skärm (den flexibla skärmen är vikbar och är insydd i hjälmöverdraget).
Goggles eller jockeyglasögon heter jockeyns skyddsglasögon. De bärs i flera lager utanpå varandra vid smutsig bana och dras ner efterhand som de smutsas ner. Ryttaren kan behöva många par om banan är blöt och lerig.
I galoppen har alla ägare en egen hästägarfärg. Jockeyn bär en dress med hästägarens färger och mönster i loppet.
Jockeyns tävlingsbyxor är vita och nästan alltid gjorda av nylon. Det är tillåtet att rida med sponsorsnamn. Det finns olika byxor för olika väder t ex regnbyxor. På vintern rider man ofta med lite tyngre och tjockare byxor om vikten tillåter. I träning används vanliga ridbyxor eller ridbyxor som är speciellt framtagna för galoppen. Det finns också träningsryttare som rider i jeans.
Jockeyns tävlingsstövlar är ibland gjorda i tunt läder men är oftast tillverkade av lack. De har en mycket tunn och mjuk sula för att de ska vara lätta. Stövlarna är alltid svarta men en del jockeys har en färgkant längst upp på skaftet. I träning används stövlar i läder. Skaftet är kortare än vanliga ridstövlar för att det ska vara lätt att böja benen.
Endast godkända, tjocka och specialvadderade spön får användas. I Sverige, Norge och Danmark får spöet inte användas för att driva hästen framåt.