Alan Jack har lagt grunden för flera ryttarstjärnor

Han stod i en stor box tillsammans med en häst och blev lyft ombord med kran på ett lastfartyg i en engelsk hamn. Efter tre stormiga dagar på Nordsjön lyfts han, hästen och boxen av fartyget med en liknande kran – i Oslo.

Det var så Alan Jack, idag 88 år, för första gången hamnade i Skandinavien.

– Egentligen var det meningen att jag skulle till Belmont i USA, men det blev ändrat. Min arbetsgivare kom under ett träningspass med hästarna och frågade om jag ville åka till Skandinavien - men det var bråttom.

Alan sa ja, fick lämna ifrån sig hästen han precis ridit och fick låna en ponny som han red direkt till stallkontoret för att snabbt ordna alla papper. Dagen efter åkte han en snabbtur med tåg så hans mor kunde möta upp honom på perrongen med ett intyg att han fick resa.

– Det var en kram och hejdå till mamma, jag fick pappret och tog sedan tåget tillbaka. Allt gick på en vecka - från det att jag fick frågan, till att jag var i Norge.

På något sätt symboliserar det här Alan Jack - ingenting har varit omöjligt. Det är säkert därför som han betytt så mycket för den svenska ponnygaloppen.

– Varför det blev ponnygalopp? Jag ville väl helt enkelt ge tillbaka något av allt det jag har fått från den här sporten.

Alan föddes in i galoppsporten i England. Både mamma och pappa var involverade i sporten. Mamman som sekreterare i ett stall, pappan som jockey, tränare och stallmästare. Han var nog inte mer än ett år när han för första gången satt på ett fullblod.

Men det var som lärling han kom till Skandinavien. Han blev snart jockey, vann stora löp men gick också vidare. Han var banmästare, fanns med i ung Jägersro, brann för hindersporten (Cheltenham låg på datorn när vi var på besök) men framför allt lade han grunden till Svensk Ponnygalopp.

– När jag började engagera mig så låg ponnygaloppen under Ridsportförbundet, det tog tre–fyra år av arbete och möten innan vi fått in det under Svensk Galopp.

Otaliga är de talanger som fått sin fostran hos Alan Jack; Max Friberg, Shane Karlsson, Joakim Brandt, Jaana och Kate Alvesparr, Vanja Sandrup, Louise Arnshed (som tackat Alan genom att göra en fantastisk bok om tiden de hade tillsammans) och givetvis Fredrik Johansson.

– För ”Fredde” var det bara fotboll och Malmö FF som existerade, men jag såg ju hur små fötter han hade och sa till hans pappa Sven–Åke att det var bättre att han blev jockey eftersom han skulle bli för liten för att bli en bra fotbollsspelare.

Så tack vare galopptränaren Rolf Ohlsson skaffades det fram en duglig ponny och resten är, som det brukar heta, historia.

Fast helt kan vi förstås inte släppa samarbetet Jack/Johansson.

– Det är förbjudet att ha pisk och sporrar i ponnygaloppen, men Fredrik var ju en vinnarskalle. Så när han svängde in på upploppet drämde han till ponnyn på baken med handflatan och vann loppet. Efter det ändrades reglementet.

88 år ung och glasklart minne, även om han själv tycker att det tar tid att minnas, från en tid när 40 timmars arbetsvecka inte existerade.

Alan la helt enkelt ned den tid som krävdes, ruckade inte på sina principer och var noga med detaljerna, men också generös med beröm till hela ekipaget när det gått bra. För sitt brinnande engagemang har han också en utmärkelse från Svensk Galopp som han stolt visar upp; Lifetime Achievement Award som han fått för hans gärning i sporten under alla år.

– Det var fantastiska år med ponnygaloppen. Jag jobbade på Jägersro och byggde upp verksamheten i Västsverige och Bernita Hedman tog hand om Täby.

Det var landskamper mot Danmark och Norge, träningar tillsammans och tack vare att Alan jobbat med så många olika delar av sporten kunde han dela med sig av en så bred erfarenhet. Fanns det ett problem så fixade Alan det, saknades det en häst kunde han fixa det också. Han spred också sina kunskaper både i Norge och Danmark.

– Yvonne Durant i Norge blev inspirerad. Brian Wilson ringde från Danmark och undrade om jag kunde fixa fram en ponny till sonen Oliver. Jag funderade en stund, kontaktade en bonde som jag visste hade ett fint ponnyföl. Brian kom över och det blev affär.

Ponny hade ett underligt namn, men Oliver döpte den till Ginger eftersom den var fux och tillsammans vann de sedan 20 löp.