Att föda upp hästar är en livsstil som man väljer, säger Bengt Morberg.
– De säger att vi borde marknadsföra oss mer, men man vill ju tro att folk kan läsa statistik, säger Bengt lugnt på en dialekt som vittnar om att han levt större delen av sitt liv i Västmanland.
Med ett uppehåll i ungdomen för att jobba på ett stuteri i Tumba, där avelsgiganten Carnoustie då stod uppställd, har Bengt tillbringat hela sitt yrkesverksamma liv på lokala företaget Kanthal, som tillverkar wires och legeringar för industrin.
– Jag har trivts bra där, men för fem år sedan, när jag skulle fylla 63, fick det räcka. Jag gick i pension så jag skulle kunna ägna mig mer åt det jag verkligen vill göra.
Avel en livsstil
Bengts fru Yvonne har också slutat arbeta utanför den lilla gården, som ligger ett stenkast från Strömsholm och som paret köpte redan 1967, och tillsammans med dottern Marie driver de sin avelsverksamhet med för dagen sju ston och egna hingsten – tillika egna uppfödningen – Melmac.
– Vi hade fem ston och skulle minska ner... Men vi har bara ett föl i år, sedan vi tyvärr miste en moderlivsimport i samband med ett felläge vid fölningen, och bara tre av stona är dräktiga hittills. Vi kanske betäcker ett till, men det börjar ju bli sent på säsongen.
Man har bedrivit aveln i liten skala av flera skäl – dels för att båda makarna har haft andra arbeten, dels för att gården inte är särskilt stor, och dels för att lönsamheten inte har varit så god.
– Det är en bättre affär att föda upp höns, säger Bengt, bara delvis på skämt, då dottern sedan en tid tillbaka gör även detta och har nått goda resultat på utställningarna med sina hönor.
– Men att föda upp hästar är en livsstil som man väljer, med arbete 365 dagar om året, utom vid skottår, då är det 366 dagar . . . Och man får vara beredd på att det kostar pengar. Tack vare uppfödarpremierna kan vi sälja hästarna förhållandevis billigt, och sedan få lite mer pengar när hästarna tävlar.
Melmac banade vägen
Diaghlyphard-sonen Melmac var den första elithästen som kom från Morbergs gård. Han vann 26 (!) av sina 71 starter och rankades som högst i 93 kg, och han har nedärvt sin snabbhet och hållbarhet till avkommorna, även om han inte precis har kunnat välja och vraka bland stona. Trots det har efterfrågan på hingsten, och på hans åringar, varit blygsam.
– Inför årets säsong hade vi inte tänkt söka betäckningstillstånd för honom, men så kom det en stoägare som ville använda honom, så då fick han vara med i katalogen i alla fall.
Morbergs har själva använt hingsten flitigt under årens lopp, med goda resultat, men med hänsyn till marknaden har man beslutat att inte lägga alla äggen i samma korg, som det heter.
– Vi är delägare i Dustoori, så La Bonita är nu betäckt med honom, och Crystal Air gick faktiskt till Gloria de Campeao. Det var ju ett engångstillfälle som vi inte ville missa.
Devil’s Drink heter en japansk hingst som familjen Morberg ägde, men som ställdes upp i Danmark, och där visade sig ha lite problem att komma igång med avelskarriären.
– Vi sålde honom billigt i utbyte mot fria betäckningar, och nu när han är lite äldre och har flyttat till ett mindre ställe fungerar han fint. Samtliga sju ston som han har betäckt i år är dräktiga, och bland dessa är vårt sto Monita.
Morbergs är även delägare, tillsammans med Gunnel Håkansson, i stoet Tarrjoo.
– Hon gick till den nye hingsten Mingun i Danmark och är kvar där än så länge.
Välstammade ston
Polar Falcon-dottern Snowfall köpte man av tränaren Olle Stenström. Hennes mor Soluce är mormorsmor till superstoet Entangle, så här finns det anor att brås på, och internationelle storloppsvinnaren Dylan Thomas finns också med på mödernet.
– Henne sände vi häromdagen till Rävdansens Stuteri, för betäckning med Philomateia.
– L’Aimee köpte vi i England, dräktig med Jeremy, i hopp om att få ett stoföl som vi skulle behålla för framtida avel, och det blev ett sto, men tyvärr kom hon med sätesbjudning och redde inte ut det. Förra gången vi var ute i samma ärende, i och med inköpet av Lamasat, blev det ett hingstföl. Så nu tänker vi att nästa gång blir det väl tredje gången gillt, så vi äntligen kan få det där egenuppfödda stoet med internationell stam.
– Stoet betyder ju mycket; har man ett bra sto så brukar avkomman bli bra oavsett hingst. La Bonita har ju lämnat fina avkommor med Melmac (bl a Moltas, 9 segr, hcp 92) men så testade vi med Heart of Oak och fick fram Mogul.
– När man investerar i nya ston måste det finnas med ett ekonomiskt tänkande också, för när det är svårt att få betalt för avkommorna tar det många år innan en större investering lönar sig.
Fodret viktigt
Bengt Morberg har inget hemligt recept på hur man får fram hållbara och framgångsrika hästar, men han vill gärna framhålla betydelsen av ett grovfoder av högsta kvalitet.
– Det gäller att hästarna får bra mat och mycket mat! Ett riktigt bra grovfoder är det viktigaste. Våra hästar har alltid fri tillgång på grovfoder och vi ser till att köpa in ett högkvalitativt hö som är tidigt skördat och har hög proteinhalt. Kobönder är duktiga på att producera hö och hösilage, eftersom de ser direkt på sina mjölkkor när värdena går ner, då mjölkar korna sämre. Så vi kan beställa ett foder som är skräddarsytt för vårt behov.
– Och så är förstås mycket utevistelse en viktig ingrediens i uppfödningen. Hästar som ska bli hållbara behöver få tillfälle till att röra ordentligt på sig redan från början.
Morbergs har fem åringar som kommer att anmälas till åringsauktionen i höst, och trots att priserna inte har varit så bra de senaste åren, har Bengt gott hopp om framtiden för sporten.
– Jag tror att det blir ett lyft nu med RiksGaloppen och alla nya hästägare från travet som kommer in dels via Gloria de Campeao och dels på andra vägar. Att sporten upplever ett publiktapp på banorna är inte så konstigt när man kan både spela och se loppen på internet och TV, men jag tycker att det har blivit mera fart och fläkt på banorna på sistone.
- Nadja Bellander
