Berömda galopphästar

I början av 1900-talet reds det nästan bara hinderlöpningar i en amatörpräglad sport. Stjärnorna var få och löpningstillfällena begränsade. Några unghästar fanns knappast alls.

Det första loppet för professionella jockeys reds först 1917 på Jägersro. När totoförbudet äntligen hävdes 1923 blev det bättre fart på sporten, som började professionaliseras.

Det är på 20-talet vi kan hitta den första galoppstjärnan av nutida snitt. Det var direktör Josef Berghoffs Printonan Boy, som föddes 1920 på Tåby Stuteri i Östergötland. Stuteriet ägdes av Gösta Wahlberg, som senare blev en av Sveriges största tränare genom tiderna.

Printonan Boy var efter Printonan och The Merry Widow. Modern hade 1911 vunnit Pokallöb på Klampenborg, riden av Axel Thorngren som kom att träna Printonan Boy till 16 segrar på 25 starter, däribland Svenskt Derby. Men det som gör Printonan Boy stor även i modern jämförelse är att han med framgång tävlade i Tyskland. I fullblodsaveln fick han få chanser.

På 20-talets sista år föddes J H Rydbergs Luck, uppfödd av ägaren och fallen efter Radis Rouge-Little Mischief. Tränare var den nämnde Gösta Wahlberg, som via galoppbanan Lindö i Norrköping kom till Ulriksdal 1927. Luck vann 21 av sina 39 starter och var dessutom tvåa eller trea nio gånger. Bland segrarna märktes Ulriksdals Stora Pris, den tidens största sprinteruppgörelse, som var öppen för 2-åriga och äldre hästar, vidare Pokal-löpning på Jägersro och Stockholms Stora Pris.

Luck var framför allt en sprinter/miler och hade som sådan inte så många storloppsuppgörelser att välja på utan fick ofta gå med höga vikter i åldersviktslöpningar, men han var en dominant profil.

I fullblodsaveln lämnade han med små chanser Lucky Boy som 1942 vann både Svenskt St Leger (2800 m) och Ulriksdals Stora Pris (1100 m). Uppfödare till Lucky Boy var Einar Birger i Skåne.

Under 20- och 30-talen fanns Skandinaviens bästa hästar i Danmark. Där fanns de stora hästägarna och en betydligt längre slätloppserfarenhet. Dansktränade hästar härjade med framgång i Tyskland under slutet av 1800-talet.

Därför var glädjen desto större när en svensk häst lyckades slå de danska utmanarna i Svenskt Derby. Den ende som lyckades med den bedriften under 30-talet var Herr Wepes (Pierre Fränckel) Taxinge II , som 1934 hemförde det "Blå Bandet" på Jägersro, tränad av Gustaf Adolf Westerström.

Fuxhingsten var uppfödd på Taxinge Näsby Stuteri i Södermanland av Ernst Sjögren, en betydelsefull man i svensk galopphistoria. Som treåring var sonen till Danger och Printed Right obesegrad i fyra starter. Bl a vann han Jockeyklubbens Jubileumslöpning och Stockholms Stora Pris mot äldre konkurrenter.

Totalt startade Taxinge II 11 gånger och vann 7. Dessvärre tränade han inte vidare efter treårssäsongen utan gjorde bara en misslyckad start.

Men den störste som inledde sin karriär under perioden före andra världskriget var nog hinderkejsaren Bataclan (e Rural-Bataille), som importerades 1938 från Belgien, 5 år gammal. Fram till och med 1947 startade fuxvalacken 97 gånger i Sverige och vann vid 52 tillfällen. Bl a vann han sju år i rad S:t Eriks Pris (1939-45). Den sista gången på walk over. Han vann också Stockholms Steeplechase fem år i rad. Han vann både över häck och steeplechase och han gick aldrig omkull. Han hävdade sig också med framgång på släta banan, där han tävlade på distanser från 1600-4000 m.

Under dessa år sprang han i direktör A M (Manfred) Arnkloos vit-blå färger in nästan 100.000 kr, det under period då ett förstapris var ca 1.000 kr. Det var Georg Wiedesheim-Paul som svarade för träningen.

Under andra världskriget var Gunga Din den största stjärnan. Som treåring vann sonen till Doctor Dolittle och Sham Fight Jockeyklubbens Jubileumslöpning, Svenskt Derby, Stockholms Stora Pris och Kapplöpningssällskapets Stora Pris. Onekligen imponerande. Riktigt den formen levde den brune hingsten inte riktigt upp till som äldre men vann bl a Upplandlöpning och Malmölöpning. Som tvååring hade Gunga Din, uppkallad efter en populär film, vunnit både Svealandlöpning och Vinterfavoriternas Pris.

Ägare var direktör Zet Andersson i Göteborg, tränare Gustaf Adolf Westerström och uppfödare Svenska Fullblodsstuteriet AB i Häckeberga i Skåne. Totalt blev det 14 segrar på 27 starter.

I aveln lämnade han en del hyggliga hästar som Gunga First och Gungfly.

Under kriget var konkurrensen begränsad. De enda importer som skedde kom från Tyskland och tävlingsutbytet med Danmark och Norge var sparsamt. Efter kriget lättade restriktionerna.

En riktig champion kunde noteras i den svarte hingsten Clubman Junior, som var obesegrad i sju starter som tvååring, vann sex lopp som treåring inklusive Derbyt och Kapplöpningssällskapets Stora Pris och fortsatte som 4-åring med nio segrar på sju starter, bl a Upplandlöpning, Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning och Kapplöpningssällskapets Stora Pris.

Tävlandet avslutades 1949, då sonen till Light o' Love och Flandre var fem år gammal. Då blev det en ny seger i Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning.

Totalt blev det 23 segrar på 36 starter och en bit över 100.000 kr i prispengar hamnade på ägaren Henken Widengrens konto. Georg Wiedesheim-Paul tränade. Uppfödare var Nils Wachtmeister på Tistad i Södermanland.

Som avelshingst blev Clubman Junior uppställd i Västergötland och fick förhållandevis mycket ston. Resultatet var inte så oävet, särskilt på hindersidan, där Connie var det mest lysande namnet.

Ett par andra goda hästar föddes i slutret av 40-talet i form av Julianus (e Wunderhorn-Princess Juliana), Amigo (e Casanova-Amacita) och Esquire (e Desiderio-Witching Hour), men riktigt av Clubman Juniors kaliber var dessa inte.

Desto vassare var den 1948 födde Hurricane (e Husson-Canary), som kanske är den störste av dem alla. Han var obesegrad både som tvååring och treåring, då han slog allt som fanns att slå. Han utklassningsvann Dansk Derby, var suverän i Svenskt Derby och slog den äldre eliten i Skandinaviskt Grand Prix och Eclipse Stakes efter att ha vunnit Svenskt Kriterium, Svealandlöpning och Vinterfavoriternas Pris som tvååring.

Som tvååring svarade Margareta Cronhielm (nu Wettermark) för träningen och därefter Axel Thorngren på Klampenborg.

Sedan tog Hurricanes sportslige ägare skeppsredare Gösta Dalman det djärva initiativet att skicka sin champion till England, men där fick han gå med toppvikter i tuffa handikapper och kunde inte hävda sig.

Det blev därefter bara två starter på hemmaplan som fyraåring, av vilka en slutade med seger. Som femåring blev det fyra nya segrar, inkl Eclipse Stakes på Klampenborg.

Totalt segrade Hurricane 17 gånger av 20 möjliga i Sverige och Danmark. Mycket bättre kan det inte bli.

Efter karriären skänkte Gösta Dalman Hurricane till Flyinge, där han blev en mycket framgångsrik avelshingst, den främsta svenskuppfödda beskällaren genom tiderna. Bl a lämnade han klassiska vinnare som Scottish Hunter (St Leger), Camillo (St Leger) och Katja (Dianalöpning och Oaks).

50-talet framstår som en guldålder för svensk galopp. Gränserna öppnades, importer skärpte konkurrensen och publik- och spelomsättningar var bra. Banorna satsade djärvt. Jägersro genomförde en bejublad internationell amatörlöpning 1955, i vilken bl a prins Aly Khan red, och Ulriksdal satsade på en internationell storlöpning, Stockholm Cup, i vilken tyska elithästar regelbundet deltog, ibland även franska och engelska topphästar. Att i den konkurrensen en svensktränad häst lyckades hävda sig är även med nutida mått imponerande.

Men det gjorde Norse, som vann loppet 1956 och även motsvarande löpning på Övrevoll, Oslo Cup, ett lopp han vunnit även året innan under namnet Polio Cup.
Det var Eric Fredlund på Hägerneholms Stuteri som importerade sonen till Pappageno II och Orsova från England och som också tränade honom. Första säsongen i Sverige 1953, då den mörkbrune hingsten var fyra år, var bra med tre segrar på 12 starter men inte riktigt av den kaliber som skulle komma senare. Under de följande sex säsongerna blev det tre segrar i Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning, fyra i Upplandlöpning och vidare i Skandinaviskt Grand Prix och H M Drottningens Hederspris.

Som 11-åring gjorde Norse, som då redan verkat några säsonger i aveln, en enda start, i Täby Premiärlöpning, så att även den 10.000 människor starka premiärpubliken fick beundra honom, även om det inte blev någon seger.

Totalt blev det 26 segrar på 55 starter och mer än 400.000 kr i prissumma. Som avelshingst blev han ingen succé, måhända var härstamningen för enkel, men löpa kunde han.

Samtidig med Norse var en svenskuppfödd champion, Amigos halvbror Stratos(e Darbhanga-Amacita). Han hade också en lång karriär, som slutade först i tioårsåldern. Under denna blev det tre segrar i Stockholms Stora Pris, två i Kapplöpningssällskapets Stora Pris, vidare i Stockholm Cup, Oslo Cup och Nordisk Cup. I Derbyt fick han dock nöja sig med en andraplats.

Som tvååring fanns han i Margareta Cronhielms träning, sedan kom han till Norge (Hans Christensen, Josef Klimscha m fl), vilket hängde samman med att han ägdes av norske skeppsredaren Jörgen J Lorentzen (Stall Dalen). Totalt vann den mörkbrune hingsten 17 segrar på 42 starter.

I aveln verkade Stratos på ägarens stuteri Sextorp i Skåne. Resultatet var blandat men han lämnade i alla fall derbyvinnaren Svenör.

Under åren därpå kom goda hästar som Wonderboy (e Hyperbole-Wonderbird), som bl a vann Stockholms Stora Pris tre gånger, tränad av Ivan Larsen först och därefter av Henning Höjelse i Danmark. Segerprocenten var dock inte lika hög som för hästar av Hurricanes och Norses karaktär.

Segerrikare var Gold, en fuxhingst e Darbhanga-Grand Flier, som patron Sven Jardby 1954 födde upp på Torreberga Säteri i Skåne. Gold vann under en lång karriär 16 segrar på 37 starter, bl a Svenskt Derby, Stockholms Stora Pris, Pokallöb och Foreningen til den Ädle Hesteavls Fremmes Jubileumslöb.

Som tvååring fanns fuxen hos Britta Strokirk på Ulriksdal men sedan sålde Stall Avec Moi honom till Stald Carl og Kai (Carl P Jacobsen) i Danmark, varvid altmeister Axel Thorngren tog över träningen. När denne pensionerat sig blev det tyske Otto Bauer som tog över.

De flesta av de nämnda hästarna var medeldistansare eller milers, men ett par bra sprinters var Rebell Fortuna (Carnoustie-Lady Fortuna) som vann storlopp på kontinenten, och Triumph (e Queen's Proctor-Java) som lyckades vinna Stockholms Stora Pris och Uppland-löpning trots distansbegränsningen. Som avelshingst på Hägerneholm blev Triumph förhållandevis framgångsrik.

En utmärkt medeldistansare var Sterling Bay (e Grey Sovereign-Astrentia), som ägd av hårdsatsande Stall Q bara gjorde några få starter i Sverige under åren 1969-71. Bland annat vann han Vinterfavoriternas Pris, Jockeyklubbens Jubileumslöpning och Stockholms Stora Pris. Karriären slutade han framgångsrikt som avelshingst i Irland.

En annan Q-stjärna var snabbe Bow Tie (e Golden Cloud-Scarf), som var obesegrad i Sverige men startade sparsamt.

Desto längre karriär hade Stall Q:s Moonbeam (e Hornbeam-Maple Leaf) som vann Stockholms Stora Pris både som 5-åring och 7-åring och dessutom Kapps Stora som 6-åring. Som treåring 1972 vann fuxen både Svenskt och Danskt Derby, vilket inte många svenskuppfödda hästar lyckats med. Carl-Berthel Nathhorst hade själv fött upp Moonbeam på Vasaholms Stuteri och det var där Margareta Wettermark tränade honom under de senare säsongerna. Under derbysäsongen var det Anthony Rawlinson som var ansvarig för träningen.

Ytterligare fem hästar av detta stjärnformat ska nämnas men eftersom det handlar om nutid kan de presenteras mera kortfattat:

Först kom Stall Jersös Nicke (e Moderne-Niga) som under nio säsonger startade 69 gånger, vann 24 och sprang in 1.194.815 kr. Nicke var svensk galopps förste miljonär.

Fuxen vann bl a Tvååringarnas Stayerprov, hade en off season som 3-åring, men vann som 4-åring sin första Stockholm Cup. Den tredje och sista Cupen tog Nicke som 10-åring 1984. Dessutom vann han Kapplöpningssällskapets Stora Pris fyra gånger. John Huber tränade och Margit Åbjörn födde upp i Västergötland.

Som den helgjutna häst Nicke var lyckades han också hyggligt i aveln trots att stomaterialet inte var av högsta kvalitet.

Homosassa (Lane Court-Silly Season) blev förste Triple Crown-vinnare sedan Coast Guard 1952, dvs han vann som 3-åring Jockeyklubbens Jubileumslöpning, Svenskt Derby och Svenskt St Leger. Dessutom hemförde Lena Walléns bruna hingst bl a Vinterfavoriternas Pris, Norskt Derby, Skånska Fältrittklubbens Jubileumslöpning och Kapps Stora två gånger. 17 segrar på 43 starter blev facit.

Liksom Nicke var Homosassa född i Västergötland, på Vägerstorps Stuteri. Michael Kahn var tränare.

Avelskarriären ägnades mest åt halvblodsston. Homosassa dog i juni 2001.

Songline (e Diaghlyphard-Princess Persian) slutade tävla 1998, fem år gammal. Då hade det hunnit bli 14 segrar på 23 starter och 3.236.000 kr i prispengar, vilket då gjorde honom till den vinstrikaste galoppören i Sverige. Segrarna inkluderade Agria Breeders' Trophy, norska Breeder's Prize, Svenskt Kriterium, Stockholms Stora Pris, Kapps Stora (två gånger) och Pokallöb. Stall Åkerkullen både ägde och födde upp. Avelskarriärenblev framgångsrik. Redan i första årgången lämnade han stjärnstoet Halfsong, som bl a vann Dansk Derby och Svenskt Oaks som 3-åring och senare Grupp 3-löpningen Scandinavian Open Championship på Klampenborg och sprang in drygt 3,2 miljoner kr. Songline avled 2010.

Dessa tre svenskuppfödda stjärnor ska först kompletteras med engelskfödde Itsabrahma, som lyckats bättre internationellt än någon annan svensktränad häst genom seger i Grupp 2-löpningen Grosser Kaufhof-Preis i Tyskland och en andraplats i grupp 1-löpningen Prix de la Foret i Frankrike. Dessutom vann fuxen bl a Täby Open Sprint, Verdexa Cup, Norsk 2000 Guineas och Hafnia Golden Mile. Totalt blev det 19 segrar.

Som femåring fick Itsabrahma 1991 ett generalhandikaptal på 100, det högsta som delats ut i Sverige. Det gör Itsabrahma till den kanske störste vid sidan om Hurricane.

Det var John Huber som importerade sonen till Kind of Hush och My Habibi till Stall Nyholm. Efter treårssäsongen tog Gunnar och Ewy Nordling över träningen. Itsabrahma lämnade dessutom många vinnare som avelshingst.

På topplistan ska också danskfödde Peas And Carrots (e Final Appearance) med. Han inledde karriären i dansk träning men såldes som 3-åring till Omar Zawawi, affärsman i Oman men med många hästar i Sverige. Han kom då i träning hos Lennart Reuterskiöld Jr. Bland annat vann valacken Dansk Derby 2003.

Sammanlagt blev det 50 starter under sju säsonger. De resulterade i 20 segrar. I Insprungna pengar blev det drygt 6,2 miljoner kronor. Bland segrarna kan nämnas Stockholms Stora Pris (Gr 3) och Pramms Memorial (Listed).