Claes Björling med Free Zone som startar i Lanwades Stud Jägersro Sprint (L) på tisdag
Det första som slår en när man pratar med Claes Björling är att det måste vara fel, han kan inte vara 87 år. Claes är knivskarp och kommer ihåg årtal, händelser och hästar utan att darra på manschetten. Han har verkligen minne som en häst och vilket hästliv eller ska vi säga galoppliv han har i ryggen. Men han har faktiskt hunnit bli 87 år och galoppintresset är precis lika stort som det alltid har varit.
Claes Björlings galoppintresse startade 1951 då han började rida ut åt tränare Carl-Magnus Isaksson och Bobby Killick på Åby i Göteborg. Innan dess hade han ridit på ridskola.
-Första loppet jag red var 1953 på Åby då jag red hästen Forget Me Not som tränades av Carl-Magnus Isaksson och som ägdes av Mischa Kahns pappa Hasse Kahn. Det var faktiskt Hasses allra första galopphäst, minns Claes.
Första segern kom 1955 på Stall Skånes sto Little Ann som vann loppet Whips Whip, därav namnet på amatörloppet som Claes sponsrar vilket han har döpt till Hipp’s Whip.
Fram till 1955 red Claes på Åby.Första egna hästen hette Caprifol och var ett sto som tränades av Bobby Killick.
-Caprifol hade en väldigt bra helsyster men tyvärr så var hon ganska oärlig och presterade inte på banan så hon blev inte så långvarig i min ägo, berättar Claes som fortsätter att berätta hur vardagen såg ut för honom under Åbytiden:
-Jag jobbade på ett rederikontor så jag cyklade till Åby varje morgon vilket var ett par mil tur och retur. Jag började jobbet klockan 9.00 och då skulle jag ju vara duschad och klar så det var en tuff tid.
Så sent som den 14 maj tog Claes Björling en snygg dubbleseger på Bro Park. En av segerhästarna hette Marshgate Lane och reds till seger av Per Anders Gråberg. Här tas ekipaget emot i vinnarcirkeln av tränaren.
1955 gick flyttlasset till Malmö där Claes fortsatte att jobba på ett rederi. Galoppintresset fortsatte och han red ut hos Einar Jardby och fortsatte att rida amatörlopp.
-Totalt red jag 78 lopp och tog åtta segrar. De flesta lopp jag vann var så kallade bonnalöp där amatörer, lrlingar och jockeys fick rida.
På julafton 1959 gifte sig Claes med sin fru Jole och samma år fick han jobb i Stuttgart, Tyskland. Där var han försäljningschef under fem år för Baden Wurtenberg som tillverkade hundmat på burk.
-När företaget sedan etablerade sig i Sverige blev jag marknadschef och därmed flyttade jag till Stockholm. Där var det helt nytt med industritillverkad djurmat och det blev en riktig succé. Jag jobbade kvar till 1973 då jag sa upp mig och startade mitt eget företag inom samma bransch, Best Friend. Jag drev företaget till 1990 på julafton, då var försäljningen av firman klar och det var en lyckans dag, jag fick väldigt bra betalt, säger Claes med ett leende.
Claes övervakar träningen av hästarna sex dagar i veckan
Under åren i Tyskland hade engagemanget för hästar och galopp legat på is men när han flyttade tillbaka till Sverige igen så återupptog han galoppintresset.
-Jag köpte ett par hästar som till en början tränades av Henry Meisel. Jag minns bland andra Young Andrew som jag köpte i England och som vann många lopp både på hinder och på släta banan. Ett fint sto var River Sleeve. Hon hade ett dåligt knä när jag köpte henne men hon höll sig frisk och vann många lopp.
1973 tog Claes ut sin egen licens och det blev en proffstränarlicens direkt.
-Jag red och tränade hästarna på morgonen och åkte sedan till kontoret så det blev långa dagar, konstaterar Claes.
I samma veva som firman såldes bestämde sig Claes för att flytta till Italien. Han hade ungefär 15 hästar i träning i sitt stall på ön Albarella.
-Albarella var ett kanonställe att träna hästar på. Jag hade personal med mig från Sverige. Bland andra Roy Arne Kvisla, Bendik Bö, Nigel Cook, Cecilia Gråberg, Nicholas Cordrey, Gary Curran och Sofia Nordin. Ibland tog jag över ryttare från Skandinavien och jag minns att både Lennart Jr Reuterskiöld och Elisabeth Oldengren var över och vann lopp åt mig.
Stallets hästar tävlade över hela Italien och de vann många lopp. Bland annat ett Listedlopp i Milano där Kim Andersen red stora fuxen Prairie till seger.
-Det gick verkligen jättebra och det retade väl italienarna. Helt plötsligt ändrade de sina regler. För att få starta i annat än hinderlopp, amatörlopp eller grupplopp så måste hästen ha debuterat i Italien. Mina hästar var ju inköpta i England och på Irland och därför fick de inte starta. Ett otroligt osportsligt tilltag!
Vi bet ihop och hoppade in en del hästar och satsade på amatörloppen istället. Jag använde den bästa amatörryttaren i Italien och det gick väldigt bra. Då ändrade de reglerna igen. Om man var amatörryttare och hade vunnit över 30 segrar fick man bara rida sina egna hästar. Det var droppen och jag tröttnade på Italien, tog hästarna med mig och flyttade tillbaka till Täby 1995.
Det har blivit många vinnare under årens lopp, här hänger en del av segertavlorna i det nya fikarummet på Bro Park
Claes stannade på Täby Galopp under fem år och när Mijasbanan byggdes i Spanien tog han åter sitt pick och pack och flyttade.
-Jag kom ner till Mijas ungefär ett halvår efter att banan hade öppnat. Det gick kanonbra och där vann jag mitt allra största lopp, Mijas Cup, med ungefär en miljon kronor i förstapris. Hästen hette Anbari och honom köpte jag för 11 000 pund på hösten som tvååring, ett bra köp, konstaterar Claes som flyttade hem 2005 igen efter fem år då Mijasbanan stängde och paret Björling har fortfarande sin lägenhet kvar i Spanien. Claes har efter det tränat på Täby och i fjol gick flyttlasset till Bro Park.
-Jag trivs bättre nu, men det var lite tufft i början, erkänner han.
Stallet har haft en ruskigt bra start på året och Claes kan till dags dato räkna in hela nio vinnare och då står det bara sex hästar i stallet.
-Det var länge sedan jag hade ett sådant flyt, det är jätteroligt, säger Claes som kommer till sitt stall på Bro Park klockan 8.15 måndag till lördag vecka efter vecka.
- Det bästa med galoppen är spänningen och att jag har något att se fram emot. Det är kanske det allra viktigaste i livet, att ha något att se fram emot. Hade jag inte haft galoppen hade jag aldrig sålt min firma, jag tror att det är livsfarligt att inte ha något att göra. Galoppen har kostat mig en hel del pengar men den har givit mig tusenfalt tillbaka, konstaterar Claes.
Claes köper gärna äldre hästar, främst från England.
-Jag köper gärna äldre hästar som har visat kapacitet men som ägaren eller tränaren har gett upp hoppet om. Jag ger dem ungefär två månaders vila så att de laddar upp batterierna igen och oftast så får de gnistan tillbaka efter lite vila och ”renovering”.
Free Zone har enligt sin tränare en bra chans på tisdag.
Claes planerar träningen och matchar hästarna i loppen. Sedan följer han alla lopp som rids i England med stort intresse.
-Det är nästan ett halvtidsjobb bara det men det är där jag hittar och följer hästar som jag tror kommer att kunna bli till salu. Nuförtiden är det lite lättare när man kan slå upp allt på datorn men tidigare fick jag följa loppen via resultatlistorna vilket var ett enormt arbete.
Claes fyllde alltså 87 år i mars i år men han har absolut inga planer på att sluta träna.
-Jag kommer att hålla på så länge jag kan. Planen är att jag ska skriva mina memoarer 2030 då jag fyller hundra år, skojar Claes som själv inte kommer att vara på plats på Jägersro nu på tisdag under Prammskvällen.
-Jag åker till Italien på lördag och stannar där i en vecka. Jag kommer att se Free Zones lopp via datorn. Jag tycker absolut inte att han är chanslös även om tipsexperterna räknar bort honom i förhandstipsen. Han kan runt 90 i handicap och han har fått ett bra startspår. Jag hoppas och tror på en god insats på tisdag, säger Claes och ser lite klurig ut. Vi får väl se på tisdag vem som har rätt, tipsexperterna eller Claes Björling.
Lotta Malmborg
.
