För Susanne började allt genom en artikel om ponnygalopp
21 mars 2024 14:46
PONNYGALOPPENS HALL OF FAME. I denna artikelserie får du läsa om olika profiler inom galoppsporten som hållit på med just ponnygalopp. Susanne Sivrup-Rosenqvist minns tillbaka till ponnytiden och säger spontant att det var en av de roligaste perioderna i hennes liv. Då ska ni veta att hon kanske inte hade de lättaste hästarna att ta hand om – men kanske var det just den utmaningen som skapade den härliga känslan.
Egentligen gillade Susanne hoppning lite mer. Drömmen fanns att få tävla med de allra bästa i Scandinavium, men hennes new forest-ponny Candy var kanske inte helt införstådd med de planerna. Så när Susanne blev avslängd fem gånger på 30 minuter hade hon fått nog.
– Jag kom ihåg att jag läst om ponnygalopp i Penny som var en hästtidning, berättar Susanne.
Som den hästtokiga tjej hon var så hade hon givetvis sparat ALLA tidningar. Efter en stunds letande hitta Susanne den tre år gamla tidningen, läste reportaget och ringde sedan upp det telefonnummer som det också hänvisades till. Den som svarade var Gitten Hägg som visste allt om ponnygalopp i Västsverige på den tiden. Susanne och Candy fann glädjen och tilliten efter ett par lopp tillsammans och kunde sedan också hoppa medelsvår B.
Det var också början till något annat; den egna hästen. Det var en D–ponny som egentligen hette Half and Half men aldrig kallades annat än ”Halvan”. Det blev ett oskiljaktigt team. Susanne var då 14 år och nämner nu att det ALDRIG är för sent att börja med galopp.
– Det var väl inte heller någon lätt ponny, men kanske är det också så man lär sig mest. Att få ordning på en svår häst är bland det roligaste som finns.
”Halvan” och Susanne vann SM och Skandinaviska mästerskapen i ponnygalopp, det blev segrar på Klampenborg och på Strömsholm. Jodå, det blev framgångar i hoppning också.
– Jag tror att vi vann allt utan Derbyt. Det var en väldigt skojig tid och i det sammanhanget måste jag nämna Alan Jack som betytt så otroligt mycket för ponnygaloppen.
Susanne själv blev ”upptäckt” vid en hästsportdag på Tjolöholms slott utanför Göteborg. Christer Hederud och Anita Olsson såg Susanne rida. Gav henne chansen (hennes debut på stor häst slutade med en andraplats). Susanne gick sedan vidare, tog amatörtränarlicens 1994 och för 15 år sedan tog hon steget fullt ut och blev proffstränare med Göteborg som hemmabana.
– Jag tycker att det är viktigt att ponnygaloppen får chansen att visa upp sig. Det borde finnas möjlighet att ”spränga” in något ponnygalopplopp under vanliga galoppdagar. Det tror jag att alla skulle tjäna på.
Susanne hade sedan lyxen att få uppleva ponnykarriären två gånger. När dottern Michelle red sina ponnylopp för bara några år sedan var det många härliga minnen som flöt upp för Susanne.
– Sammanhållningen. Det är nog mitt starkaste minne. Det var samma goda sammanhållning som när jag höll på. Enda skillnaden är nog att de har lättare att hålla kontakten med dagens sociala medier. På min tid var det brev med snigelposten.
Kan du utveckla sammanhållningen?
– Alla är kompisar vid sidan av banan, men konkurrenter på banan. Jag tycker att Svensk Ponnygalopp har gjort ett bra jobb där för att undvika mobbing och liknande. Det är helt enkelt otroligt roligt och alla får och kan vara med.
Sedan några år tillbaka är det Susanne som är ansvarig för ponnygaloppen i Göteborg. Det är hon som håller i träningar, kurser och i det praktiska under tävlingar. Till sin hjälp har hon sin familj och Charlotta Ericsson.
Så tack vare den där artikeln i Penny har Susanne berikat ponnygaloppen både som ungdom och nu som ansvarig på Göteborg Galopp. Tack för allt du gör Susanne.