Fredrik Reuterskiöld är den åttonde VDn på Svensk Galopp AB. Det var länge sedan Svensk Galopp hade en VD som har sina rötter inom galoppen. Fredrik är född på Toresta Gård, granne med Bro Park. Där mötte han hästsporten: en kärlekssaga som tog sin början för 35 år sedan. Under 18 år har han varit en av Sveriges ledande tränare.
Det är måndag förmiddag i slutet av februari och kapplöpningsbanan på Bro Park är täckt av snö. Banpersonalen jobbar med att få upp railen och färdigställa banan till säsongspremiären.
–Nu börjar det faktiskt likna en galoppbana, ler Fredrik.
Inne i den nybyggda futuristiska anläggningen doftar det av nybakat bröd från Brydlings restaurang. Genom de stora fönsterrutorna i representionsvåningen strilar solen in, den kastar ett varmt sken över anläggningen. Det är en vacker plats.
Fredrik Reuterskiöld, Svensk Galopps nya VD, tog över rodret i slutet av januari. Han tillträder posten i en minst sagt turbulent tid med många komplicerade frågor som kräver svar. Inte minst gäller det omregleringen av spelmarknaden och en trolig separation från ATG. Sedan flera decennier har trav- och galoppsportens finansiering vilat på stora garanterade intäkter från ATG. Så kommer det inte att vara i framtiden. Hästsporten ska bli självförsörjande. Till detta kommer att avtal, ägardirektiv, HR, marknad och immateriella rättigheter måste anpassas till den nya verkligheten. Bantekniken ska ses över, en ny IT-avdelning skapas. Kartan måste ritas om.
Du har gjort dina 40 första dagar som VD – vilka är dina tankar?
–För mig har den första tiden ägnats åt att lyssna, sätta mig in i situationen och förstå förväntningarna, för att kunna bilda mig en egen uppfattning. Det har varit ganska omtumlande. Mycket handlar om att bestämma vad som måste göras först. Vi har tiden emot oss när det gäller omregleringen av spelet, den nya lagstiftningen träder i kraft redan 1 januari 2019. Samtidigt finns det en hel del som är i akut behov av att åtgärdas här ute på Bro Park. Vi har säsongspremiär om ett par veckor. Vi håller tummarna för att vädret inte ställer till det.
Bro Parkbanan har varit utsatt för kritik. Problemen hamnar nu i ditt knä, var ska du börja?
–Anläggningen i stort är fantastisk, det vill jag börja med att säga. Men en så pass stor flytt som den från Täby, är omöjlig utan barnsjukdomar. Tyvärr har det skett en hel del direkta felaktigheter som är mindre bra ur såväl säkerhets-, som ur ekonomisk och arbetsmiljömässig synpunkt. Det är sådana frågor jag har börjat med. Min första plan innehåller också förändringar kring ledvolten och ett hästägarrum.
Häromdagen inledde vi ett samarbete med arkitekten Dan Björkman som gick igenom samtliga fastigheter som finns kring Bro Park. Att hitta en lämplig lokal som går att bygga om till kontor är högt prioriterat. Jag vill att ledning och administration ska finnas nära verksamheten. Inom kort hoppas jag återkomma med mer information, jag förstår att det är en fråga som många anställda undrar över. Min ambition är att involvera personalen i hur flytten genomförs.
Det har talats mycket i branschen om att banan inte uppfyller alla miljökrav. Hur hanterar du den frågan?
–Jag tar väldigt allvarlig på kritiken och sedan en tid tillbaka har vi en dialog med Arbetsmiljöverket. Vi kommer att lösa problemen.
Vad har du för planer med banorna i Malmö och Göteborg?
–När det gäller Jägersro kommer vi arbeta för att få bättre utväxling kring storloppsdagarna som bland andra Svenska Derbydagenoch Prammsdagen. Vi vill ge våra aktiva och publiken en större upplevelse. dessutom måste eventen få mycket mer uppmärksamhet. Det har under lång tid varit för dåligt intresse från press, TV och annan media. Vi vill att en ny publik ska hitta till galoppsporten.
Göteborgsbanan är oerhört eftersatt, den måste fräschas upp och få mycket mer omtanke och uppmärksamhet. Vi ska börja med att dränera och se till att alla grönområden tas om hand. Jag har beställt en komplett översyn av hela området – fastigheten, hästägartält, toaletter, med mera.
Vilka är dina tankar kring en ny bana i Skåne?
–Vi är en projektgrupp inom Svensk Galopp som arbetar systematiskt med att ta fram en kravspecifikation som vi kan presentera för travet. Vi hoppas att vi kan mötas på halva vägen och skapa en gemensam anläggning. Om det inte går i lås, undersöker vi parallellt möjligheterna att finna en egen lösning. Vi har lärt mycket av flytten till Bro Park. Det känns bra att ha den lärdomen i ryggen.
Det har varit mycket bråk om hindersporten och hinderbanan på Bro Park vad har du att säga om det?
-Vi har utsett Dennis Persson till projektledare för hindersporten och han kommer att presentera en utförlig beskrivning om ett par veckor.
När ny VD tillträder blir det nästan alltid oroligt i organisationenen, under en period har det dessutom funnits många konsulter som nu slutar. Varför valde Svensk Galopp den vägen?
–Svensk Galopps styrelse formulerade under hösten strategin att inte anställa fast personal till de poster som blev vakanta, utan istället ta in kompetenta konsulter i väntan på en ny VD. Styrelsen ville klokt nog att den nye VDn skulle få en chans att bygga upp sitt eget team.
Vad kan du säga om din vision kring ponnygaloppen och ungdomsverksamheten?
–Återväxten är viktig. Hästintresset börjar vanligtvis med ponnytävlande och aktiva föräldrar. För mig är ponnygalopp ett prioriterat område. Idag bedrivs det regelbundet träning på alla våra banor. Förra året invigde vi en jättefin ungdomslokal på Bro Park. Vi har duktig ansvarig personal och vi ska vässa vår ponnysatsning ytterligare på ett långsiktig hållbart sätt.
Vad ser du mest fram emot i ditt uppdrag som VD för Svensk Galopp?
–Att inom kort kunna erbjuda galoppbanor i världsklass där våra hästar kan tävla och visa upp sig för publiken. Vårt erbjudande ska vara så spännande och attraktivt att hästägare, publik och spelare verkligen trivs i vår sport. Sen önskar jag också att alla som arbetar för galoppsporten ska trivas tillsammans.
Vad blir den största utmaningen?
–Att åstadkomma en enad svensk galoppsport. Vi är en självklar kulturbärare. Sammanhållning är livsviktigt nu när vi ska stå på egna ben, speciellt i förhållande till de intressenter som bär upp sporten och som vi är beroende av för att kunna bedriva vår verksamhet.
