Niclas Cronberg skriver bland annat om Ascot Brass i den här veckans fredagsblogg.
Fredagsbloggen: Irland, Mellanöstern, USA och två nya mammor
28 januari 2022 14:06
En pratstund med Alina och Elliot Öhgren på Irland, fina prestationer i Dubai, skandinaver siktar på Saudiarabien, längtan efter I Kirk och två galoppstjärnor har blivit mammor. Om detta och mycket annat kan du läsa i den här upplagan av fredagsbloggen, där galoppexperten Niclas Cronberg skriver om de senaste händelserna inom galoppsporten.
Artikel om Alina och Elliot Öhgren i Irland
Läste häromdagen en artikel i Irish Field om syskonen Öhgren. Alina och Elliot befinner sig just nu hos den irländska championtränaren Willie Mullins.
Jag blev så klart intresserad och hörde av mig till vår lärlingschampion Alina Öhgren med några funderingar.
Vad är den den största skillnaden jämfört med att jobba i stall i Sverige?
– Det är nog storleken på Willie Mullins verksamhet. I Sverige där man jobbar i stall med ett tjugotal hästar så har man ju väldigt bra koll på alla hästar och hur de tränar och mår, men på en sådan här stor anläggning med över 200 hästar så kan jag inte ens namnen på hälften. Det krävs väldigt mycket folk för att hålla en sådan här verksamhet rullande. Så skillnaden är just att här har man mest koll på de hästar man själv rider och det stall man jobbar i.
När får vi se dig i Sverige igen?
– Tanken är att jag kommer hem igen till säsongsstarten i vår och fortsätter min tid som lärling, men jag åker nog tillbaka till Irland emellanåt. Jag trivs väldigt bra här!
Kommer vi att få se dig i något lopp på Irland?
– Får jag förfrågan att rida löp här så tackar jag inte nej, avslutar Alina Öhgren.
Alinas bror Elliot är amatörryttare och har fått chansen att rida för Willie Mullins. Nyligen tog han en andraplats i ett point to point-lopp, vilket Christopher Roberts har skrivit om på Jockeyklubbens sida.
Elliot Öhgren gratulerar syster Alina efter segern i SM för amatörryttare år 2018.
Bra start på Meydan
Samma dag som bloggen publiceras så rids en massa spännande lopp i Dubai med skandinaviska hästar. Det har gått väldigt bra för skandinaverna så här långt. Även om det inte har blivit någon seger (ännu) så kan jag lugnt säga att jag är stolt över de som representerar Skandinavien på Meydan. Hästarna gör bra ifrån sig och de våra låter mycket proffsiga i intervjuerna som görs. Som jag nämnt i tidigare bloggar känns det som att vi har det bra förspänt i år och nog hoppas man på den där pricken över i:et.
En av våra svenska stjärnor på plats i Dubai är Susanne Berneklint-tränade I Kirk. Jag ser verkligen fram emot att se honom tillbaka i startlistorna!
Bent Olsen-tränade Pjerrot som gjorde en kanoninsats som trea förra veckan höjdes i handicap till 89 och det svenska derbyt kom ett steg närmare för kretsen runt hästen. Loppet kan du se här nedan:
Otrolig framgång för Ascot Brass
Det blev ingen blogg förra veckan, så den här veckan måste jag passa på att nämna en av de största framgångarna för en svenskuppfödd häst, även om jag är lite sent ute. Niels Petersen-tränade Ascot Brass gjorde för två veckor sedan en otrolig prestation och blev tvåa i Grupp 2-loppet Cape Verdi i Dubai. En enorm framgång för de svenska uppfödarna Tor och Helena Sigfridsson så klart.
Här kan läsa en intervju som publicerades på Jockeyklubbens sida.
Ascot Brass efter den fantastiska prestationen på Meydan.
Svenskfödda Master Bloom siktar mot Saudiarabien
Jag lyssnade på en intervju med Cathrine Erichsen där hon talar om sina två starthästar idag på Meydan. Det blir otroligt spännande med Duca Di Como. Hon berättade att målet för svenskfödde Mater Bloom är International handicap i Saudi Arabien som rids 25 februari.
Anmälningslistan till Saudi Cup-helgen publicerades nyligen och flera svensk- och norsktränade hästar finns med. Dessutom kommer vi få se Ulrika Holmquist rida, vilket du kan läsa mer om här.
Här kan ni se intervjun med Cathrine:
Spännande framgång för Rävdansens stuteri
Vi fortsätter på temat Dubai. Avelshingsten Mustajeeb som står på Rävdansens Stuteri hade en vinnare på Meydan förra veckan. Jadwal som tränas av Doug Watson vann en handicap över 1200 meter.
Mustajeeb njuter av solen på Rävdansens Stuteri. Bilden kommer från Rävdansens Facebookgrupp.
Seaside Song och Icecapada har blivit mammor
Visst är det spännande när våra tidigare stjärnor får nya avkommor. Jag läste på Galopsport.dk att Seaside Song fått ett hingstföl efter Study Of Man och att Icecapada fått ett hingstföl efter Gleneagles.
På Galopsport.dk hittar du artiklarna om Seaside Song och Icepcapada.
Knicks Go är världens bästa häst
The Longines World Racing Awards delades ut i veckan. Ryan Moore fick ryttarpriset och Knicks Go fick utnämningen som etta i Longines Worlds Best Racehorse Rankings.
Knicks Go startar för övrigt i helgen i Pegasus World Cup. Brad Cox tränar 6-åringen och det är en väldigt bra möjlighet att det blir ytterligare en seger för Knicks Go som gör sin sista start i karriären på Gulfstream i Pegasus World Cup. Du kan följa loppen från Gulfstream på ATG på lördag kväll, så missa för allt i världen inte det.
Nya svenska representanter i Fegentri
Evelina Rönnlund och Elin Ahlin kommer att representera Sverige i Longines Fegentri World Championship. Tillsammans tog de hem hela 19 segrar förra året och det ska bli intressant att se vad de kan åstadkomma i sina ritter i övriga världen framöver.
Här finns en artikel på Svensk Galopp: Sveriges representanter i Fegentri utsedda
Evelina Rönnlund och Elin Ahlin - Sveriges representanter i amatörvärldscupen Fegentri i år.
Dale Swift har inlett året bra
Noterade i övrigt i England att Sverigebekanta jockeyn Dale Swift fått en bra start i England. På 14 ritter så här långt i år har det blivit 4 segrar.
Dale Swift hade licens i Skandinavien 2019 och 2020.
Vi behöver ta hand om varandra
Avslutningsvis vill jag lyfta ett allvarligt ämne: psykisk ohälsa bland ryttare och andra aktiva inom galoppsporten.
Den mentala biten är viktig för de aktiva eller de som slutar vara aktiva, inte minst när man får skador, kommer in i en dålig trend eller slutar som tränare eller jockey.
Jag läste en artikel om Joao Moreira där han berättade om sin depression och lyfte behovet av stöd för de aktiva. När en av de bästa ryttarna i världen lyfter detta så inser jag att det är något man måste se över. Tänk er själva: ena dagen ringer alla och undrar över ritter, och nästa så är det helt tyst.
De här frågorna tycker jag känns oerhört viktiga i ett längre perspektiv inom vår sport. Kanske borde vi ha någon form av nätverk, specialist eller annat stöd för de aktiva?
