Johanna Hallenheim med sin favorithäst Traffic Jam
Foto: Amie Karlsson
Trots att hon försökt sig på ponnygalopp och systern Martina är amatörjockey så var det inte förrän när Johanna reste till Australien för några år sedan som galoppintresset väcktes på riktigt.
- Jag och en kompis åkte till Australien i några månader för att jobba och resa runt lite. Som hästtjej började jag förstås sakna hästarna efter ett par veckor, och min syster föreslog att jag skulle söka jobb i galoppstall. Jag skickade några e-mail till tränare i närheten av Sydney och fick napp direkt trots att jag aldrig hade ridit galopphästar innan.
Johanna fick mersmak på att jobba med galopphästar. Efter ett år i Australien följde en kortare vistelse på hemmaplan i Sverige innan hon reste vidare till Nya Zeeland och fick jobb hos tränaren Murray Baker. När Johanna och hennes irländska pojkvän Patrick bestämde sig för att flytta tillbaka till Europa igen stod valet mellan Irland och Frankrike. Hon mailade några tränare, och fick bland annat svar från den franska topptränaren Nicolas Clement i Chantilly.
- Han verkade väldigt trevlig och var oerhört tillmötesgående då han till och med hjälpte till att ordna ett jobb åt Patrick hos en veterinär i området.
Sedan januari i år bor de i den franska häststaden Chantilly, som är hem åt nästan 3000 galopphästar och ett nittiotal tränare.
Stallängan hos Nicolas Clement i Chantilly
Foto: Amie Karlsson
- Det är många fina gamla byggnader och hela stället har en speciell charm. Läget är fantastiskt och det tar drygt tjugo minuter med tåget till Paris. Dessutom finns det en sjö i närheten där man kan åka och bada på eftermiddagarna! Det har varit välbehövligt de senaste veckorna, när det har varit uppemot 40 grader varmt.
Chantilly har dessutom en stor tävlingsbana där bland annat Prix du Jockey Club och Prix de Diane, Frankrikes motsvarighet till Derbyt och Oaks, avgörs varje år.
- Prix de Diane i mitten av juni var riktigt roligt att se. Det var en jättefin tävlingsdag och det är nog ett av mina bästa minnen härifrån! En annan tävlingsdag jag ser fram emot är Prix de l'Arc de Triomphe som rids på Longchamp utanför Paris i oktober.
Johannas arbetsgivare Nicolas Clement är en av Frankrikes mest framgångsrika tränare och har ett åttiotal hästar i träning. Clements stall, där Johanna och Patrick dessutom bor, är placerat mitt emellan två av de tre träningsområdena i Chantilly. Det ger dem en stor valmöjlighet när det gäller banor att träna hästarna på. Inom räckhåll finns sandbanor och gräsbanor som totalt sträcker sig över många mil.
- Det är banor överallt! Vissa rakbanor är så långa som fyra kilometer och man kan gå på och av på olika ställen. Vi brukar mest träna på sandbanorna men ibland rider vi på gräset.
Chantilly, och inte minst dess träningsområden, är dessutom mycket naturskönt.
- Naturen där vi rider är oerhört vacker. Det är ekorrar överallt och det är inte ovanligt att vildsvin och rådjur korsar träningsbanorna där vi rider. Hästarna brukar reagera med skräckblandad förtjusning. Vildsvinen är inte särskilt populära bland hästarna, säger Johanna och skrattar.
En vanlig arbetsdag börjar klockan 6.45 och förmiddagspasset slutar vid 12.30. Då är det enbart ridning på schemat och varje morgon rider Johanna tre eller fyra hästar.
- Det är inte lika högt tempo som det var i exempelvis Nya Zeeland, där vi red tio hästar varje morgon. Varje häst här rids i minst en timme, medan vi i Nya Zeeland bara satt på hästarna i 25 minuter.
Johanna studerar dagens ridschema
Foto: Amie Karlsson
Varannan vecka jobbar hon dessutom någon timme på eftermiddagarna, och två dagar i veckan mockas alla boxar ordentligt, vilket tar lite extra tid på morgonen. Johanna berättar att varje person har tre eller fyra boxar att göra och personalen själva väljer när de vill börja. Övriga dagar plockas det bara högar i boxarna vilket görs av markpersonalen.
- Dagarna då vi mockar brukar jag vara nere i stallet vid halv fem på morgonen och jobba en timme, så kan jag gå hem och duscha och sova lite innan det är dags att börja rida!
- En stor fördel med galoppjobb i Frankrike är att det är vettiga arbetsförhållanden, ordentliga arbetstider och så vidare. Lönen är ganska bra och dessutom får stallpersonalen ett par procent av prispengarna som hästarna springer in. I Frankrike är det hårt reglerat hur många timmar man får arbeta. Hos Clement jobbar vi en söndag per månad, och att vi bara jobbar eftermiddagar varannan vecka gör det möjligt att ha ett liv utanför jobbet!
Till andra som vill åka utomlands och jobba med galopphästar, rekommenderar Johanna att göra lite efterforskning innan och kolla upp olika tränare.
- Det är lätt att få jobb! Men det är bra att ha några olika alternativ innan man åker, så man inte är helt bunden till ett ställe. Det är viktigt att man hittar ett ställe där man trivs. Om du vill åka till Frankrike och inte kan franska, så försök hitta en engelsktalande tränare. Det är svårt att komma in i gänget annars och kan man inte språket alls så blir det inte bra. Det är fler än vad man tror som inte kan engelska, avslutar Johanna.
Amie Karlsson
