Lina Dolk siktar högt i ATG Hästarnas Mästare

Lina Dolk är uppvuxen på en bondgård i natursköna Sparreholm i Flens kommun, Södermanland. Pappa är kobonde och mamma lärare, men några sådana fotspår har hon inte gått i.

– Det var häst redan från början. Jag umgås pinsamt lite med kor med tanke på var jag är uppvuxen någonstans, skrattar hon.

Lina fastnade i mycket tidig ålder för dressyrsporten av en lite udda anledning.

– Jag fick min första egna ponny när jag fyllde sex år och vi kom inte längre än till första hindret när vi skulle hoppa så det blev dressyr. Det var väl tur det, säger Lina och utvecklar svaret på frågan om varför den vackra sporten också blev hennes yrke:

– Det är relationen med hästen, som i alla hästsporter, som är grunden. Man strävar efter någon form av perfektion, men man når liksom aldrig dit och därför fortsätter man.

Det är tur för Sverige att det blev dressyrsporten. Lina Dolk har alltsedan ponnytiden tagit flera SM-medaljer, varav ett guld i U25. Det tog hon tillsammans med Languedoc, som också var hästen som hon vann både EM- och NM-brons i lag som U25-ryttare samt EM-brons som Young Rider. Utöver detta har hon bland mycket, mycket annat också vunnit internationell Grand Prix med Biggles.

För den som inte är insatt kan det vara rätt svårt att hänga med i de olika ålderskategorierna inom denna mycket krävande och svåra sport, där hästarna som går de högsta klasserna är formidabla atleter, men kort sammanfattat kan man säga att man får rida ponny internationellt till och med det år man fyller sexton år. Sedan följer för många en juniortid innan man kliver in som Young Rider (Unga ryttare). Det sista steget innan man blir senior är U25. Detta är ett mycket pedagogiskt system som låter ryttarna få växa i takt med den livslånga resa som det är att utvecklas som ryttare. Efter U25 är det således bara seniorklasserna som gäller – något som blev en realitet för Lina förra året.

– Tack vare U25-tiden och det man får göra där så är inte steget till senior så stort, men kvalitetsmässigt vad gäller hästarna är det ett enormt steg. Det är nog lite därför jag halkat in på unghästbiten tills man får in just "den" hästen i träning, alternativt behålla en man tränat upp själv. Det är det jag jobbar efter och jag ser inget problem med det – man får jobba på. Man är inte bättre än sin bästa häst och de bästa hästarna kan man inte komma åt. Man får hoppas vidare. Målet är att jobba på och hitta DEN hästen.

Kärleken till sporten och hästarna är omätligt stor och förstås en stor anledning till att hon orkar arbeta de allra flesta av årets dagar. Hon säljer och köper inte så mycket hästar för närvarande, något som hon annars har stor erfarenhet av – hon brinner mer för att lägga fokus på att träna hästar och elever. För tillfället är det hela 25 ryttare som kommer till gården i Sparreholm och tränar. Lina lägger ner väldigt mycket tid och engagemang på sina adepter, men det är inte bara hennes elever som följer Linas liv med hästarna på nära håll – hon har till exempel nästan 57 000 följare på Instagram!

Att hästväldfärden står i centrum hos Lina är odiskutabelt. Stallmiljön är så bra den kan bli och de stora hagarna som omger gården erbjuder alla hästar ett varierande och stimulansrikt hästliv.

– Jag har det väldigt bra med en egen gård och verksamhet. Det är fina marker och jag kan individanpassa alla hästars vardag, vilket inte alla kan. "Justin", som är den dyraste hästen i stallet, går exempelvis på lösdrift med ettåringar. Han kommer bara in och tränar.

De hästar som övernattar i stallet går i hage under stora delar av dygnet och kommer in när de ska ridas.

– Jag tror och hoppas att de har det väldigt bra hos mig, säger hon.

Hur går då funderingarna inför den prestigefulla tävlingen på fredag?

– Jag gillar utmaningar och äventyr – därför tror jag att Hästarnas Mästare passar mig jättebra, säger hon precis efter ett träningspass på Jägersro Galopp. Där fick hon rida galopphästen Sea Spray och prova att köra travhäst. Hon fortsätter:

– Det kommer att kännas i benen i morgon, skrattar hon.

Lina är en riktig tävlingsmänniska och vet att hon slår lite ur underläge.

– Med tanke på att de andra har en "hemmagren" så måste jag steppa upp. Det är jättekul att lära sig mer. Någonstans är det kärleken till hästen som för oss samman.

Apropå att Linas hästar har fantastiska förutsättningar så måste det förstås nämnas att det finns en härlig galoppslinga nära gården och gångarten galopp ligger henne varmt om hjärtat.

– Vi har en galoppslinga som är 1,7 kilometer lång. Så fort det blir barmark och den är ridbar så försöker jag vara där en gång i veckan med alla hästar, särskilt under försäsongen. Det är ett bra komplement till deras träning att konditionsträna dem – det får bort överskottsenergin och jobbar upp konditionen väldigt bra. Jag tycker det är väldigt kul och det tycker hästarna också.

I höst, närmare bestämt den 4-8 september, är det dags för unghäst-VM i dressyr i nederländska Ermelo. Då ska Falsterbo Horse Show-vinnaren Hpnotiq MJ, som ägs av svägerskan Linnéa Sellström, och Lina representera Sverige, men en sak i sänder.

– Nu är det först Hästarnas Mästare och sedan ska man tillbaka till dressyrsadeln, avslutar en tävlingsfokuserad Lina Dolk.

Det låter mellan raderna som att hon siktar högt på fredag. Något annat vore olikt henne.