Svensk Galopps VD Fredrik Reuterskiöld har bett bankonstruktören Lars Sandström och banarbetaren Håkan Gladh om beskrivningar av deras syn på problematiken med att avhålla tävlingar på Bro Park under vintermånaderna. Det har inkommit önskemål om att få läsa beskrivningarna och därför publicerar vi både Sandströms och Gladhs rapporterna på hemsidan idag.
Svensk Galopps styrelse har för avsikt att lyfta frågan om vintergalopp på Svensk Galopps årsstämma den 13 april. Under tiden fortsätter Svensk Galopp att utreda förutsättningar och möjligheter att avhålla tävlingar på Bro Park under vintermånaderna.
Vi är medvetna om att detta är en fråga som berör och engagerar många och därför lyfter vi den till sportens högsta beslutande organ. Det ekonomiska beslut som fattas i denna fråga påverkar hela galopp-Sverige och inte enbart Bro Park.
Bankonstruktör Lars Sandströms beskrivning
Bakgrund till omläggningen
I början av maj 2017 kontaktades jag av Svensk Galopps VD för att lämna ett utlåtande om sandbanans beskaffenhet på Bro Park samt lämna förslag på eventuella åtgärder.
Vid min granskning av banan fann jag att den inte kunde fungera som den konstruerats. Bland annat hade en mängd sten kommit upp till ytan vilket utgjorde en fara för både hästar och jockeys. Eftersom byggnationen av sandbanan utförts som totalentreprenad och beställaren (Svensk Galopp) hade godkänt den presenterade konstruktionen, fanns ingen möjlighet att ställa krav på entreprenören. Detta eftersom banan var felkonstruerad och godkänts av beställaren och inte felaktigt utförd.
Svensk Galopp bad därefter om fortsatt insats för att lämna slutgiltigt underlag för att åtgärda situationen. En projektgrupp bildades. Efter ett antal möten fick jag gruppens förtroende att projektera en ombyggnation av sandbanan.
Utförande
Vid en sådan projektering sätter jag alltid, givetvis, hästen i första hand. Utformning, uppbyggnad och löplager skall samverka till att ge de bästa förutsättningarna för en skonsam bana. Alltså minimera skaderiskerna. Tillsammans med Bro Parks banpersonal letade vi fram och valde materialet till löplagret.
Svårigheten med detta är att naturmaterial är det optimala och att den typen av material nästan inte finns att hitta. Täby Galopps gamla leverantör kunde med en blandning av olika fraktioner presentera en blandning som vi kunde enas om, nära det löplager som funnits på Täbys sandbana. Löplagerleverantören tror inte att naturmaterial går att hitta om 15-20 år, vilket kommer att ge ökade problem då.
Skulle ett krossat material måsta användas, kommer det ingående stenmjölet göra att löplagret packas ihop snabbare och ge en stum bana. Detta medför även en kortare livslängd.
De nio månader som den nya sandbanan nyttjats har den fungerat perfekt innan vintern satte klorna i den. De som tror att annan typ av löplager skulle förändra situationen har tyvärr fel och får stå för dem. Hittills har tränarna varit mycket nöjda, enligt mina rapporter.
Annan typ av naturmaterial som fungerar sommartid finns inte (alternativet kan vara cushion track). Och något annat löplager som klarar en ”Stockholmsvinter” finns inte, som dessutom skulle vara skonsam för hästarna. Det finns heller ingen praktisk möjlighet att ha olika ytlager sommar och vinter.
Doseringen är utförd endast för hästarnas möjlighet till minskade skaderisker.
Det är inte lätt att hantera ett löplager, det krävs hårt arbete, och vintertid ännu mer. Det innebär kontinuerligt arbete med rätt val av maskiner såsom väghyvel och harvar.
Slutsats
Vintrarna i Stockholmsområdet har dessutom förändrats under de senast 20 åren. Numera kan temperaturen fluktuera från -20 till +10 på något dygn. Även inslag av regn kan då också förekomma.
Eftersom taktiken har varit att frystorka löplagret genom kontinuerlig harvning har detta fungerat vid minusgrader. Salt har använts för att fördröja frysningen så att harvningen skall hinnas med. Att ha använt salt när tövädret sätter in ger ett smetigt rinnande ytlager. Kombinerat med blötsnö eller regn blir det ogörligt att hantera.
Saltet är dessutom inte långsiktigt bra för löplagret. Sommartid, efter något år, packas materialet hårdare och mer arbete fordras för en optimal bana. Detta innebär också större slitage på maskiner och nedbrytning av löplagret.
Vintern av den sort som förekommer i Stockholmsområdet numera är av ondo för skötsel av galoppbanor. Detta medför att kostnaderna blir skyhöga om/när en godtagbar bana skall kunna presenteras. När man bestämmer sig för vintergalopp måste man inse och godta att kostnaderna blir mycket stora, och värdera insatsen mot mervärdet.
Alltså måste de beslut som tas måste konsekvensanalyseras, som alltid. De önskemål som finns måste sättas mot kostnader och mervärde.
Med den driftbudget som funnits kan inte vintergalopp genomföras på Bro Park. Budgeten skulle behöva mångdubblas. Dessutom skulle investeringar av betydande storlek, krävas.
Finns inte ekonomi varken för tillräckligt med personal eller en anpassad maskinpark kan inte sandbanan hanteras vintertid, för tävlingar. Under rådande förutsättningar (bl.a. budget) var det absolut bästa/säkraste för hästarna att vintergaloppen ställdes in.
Tre alternativa förslag
Alternativ 1.
Använd inte salt. Förstärk istället harvjouren upp till 5 enheter. Investering erfordras då av 4 st harvar, 4 st traktorer samt 1 st väghyvel. Då finns möjlighet att ”hinna” frystorka löplagret. Ytan som skall bearbetas är cirka 40 000 kvm. (Jämför Belmont Park med likvärdigt klimat som använder 7-9 enheter, men då en större bana). Den befintliga maskinparken skall användas till träningsbanorna.
Uppskattad investeringskostnad cirka 14 miljoner kronor. Alternativt leasing.
Avskrivning, vid investering, cirka 2 000 000- 2 500 000 sek/år
Driftkostnaden kan variera enormt beroende på vilken typ av vinter som drabbar Bro Park. En natts arbetskostnad ger en uppskattad kostnad på cirka 30 000 sek, plus kostnad för drivmedel cirka 30 000 sek (obs: för 5 enheter). Den förstärkta jouren måste dessutom vid vissa tillfällen även rulla dagtid. Totalt/dygn cirka 60 000 sek
Min uppfattning av månadskostnad med ”normal” vinter är cirka 1 200 000 till 1 500 000 sek, alltså cirka 4-5,5 miljoner kronor per år.
Totalkostnad cirka 6 000 000-8 000 000 sek/ år
Alternativ 2.
Anlägg en uppvärmd bana. Egen gödselförbränningsanläggning ger den värme som erfordras. Dessutom ett mervärde på mer än 500 000 sek för inbesparing på borttransport av gödseln.
Grovt uppskattad investeringskostnad:
Gödselförbränningsanläggning 8 miljoner kronor.
Värmeväxlare och nedlagda rör i befintlig bana cirka 10 miljoner kronor.
Driftkostnad för detta uppskattas till cirka 400 000 kronor per vinter.
Avskrivning cirka 1 500 000 – 2 000 000 sek/ år
Totalkostnad 2 000 000-2 500 000 sek/år
Den enda/första uppvärmda tävlingsbanan i galoppvärlden vore ett mervärde, som samtidigt skulle ge Bro Park uppmärksamhet. Men framför allt, den mest skonsamma galoppbanan, i världen vintertid, för hästarna.
Alternativ 3.
Stäng banan halva december, januari, februari och mars. Löplagret kommer då att få en betydligt längre livslängd. Samtidigt en inbesparing på driftkostnaderna, som skulle kunna användas till prispengar i stället. Värdet på den längre livslängden dessutom. Skulle inte resurser avsättas för att ge möjlighet till en skonsam bana vore det orätt både mot hästarna och ägarna.
Lars Sandström
Banarbetare Håkan Gladhs beskrivning
Svensk Galopps VD har frågat mig om erfarenheter på bearbetning av dt vintertid. Här kommer ett antal erfarenheter av november och december 2018.
Vid omslag till minusgrader är dirttrackmaterialet väldigt svårt, för att säga nästan omöjligt, att bearbeta utan att få klumpar, kockor. Lyckas man få en frystorkad bana blir den väldigt lös utan fäste.
Materialförflyttningen riskerar att bli så stor vid intensiv körning att man riskerar att gå ner i bärlagret då doseringen är stor i svängarna, men även på långsidorna. Vid flera tillfällen var vi farligt nära att göra det. Vi har inga instrument för att hålla nivåer utan får gräva för att kolla djup. Detta blir omöjligt när vi får tjäle i banan. Man kan ha i åtanke att första vintern med tävlingar på Bro Park resulterade i uppharvning av sten i bärlagret samt att man då fick komplettera med material för att kunna harva och ändå var doseringen mycket mindre än idag.
Materialet är vid några minusgrader omöjligt att hyvla. Det blir bara stora sjok som fastnar framför vretenbladet. Körning med traktorer, startboxar, bilar m.m. gör att materialet packas ihop och banan blir farligt ojämn i botten. Under tävlingar blir spåren efter startboxarna kvar även efter harvning.
Slitaget på redskapen var så stor att harvspetsarna gick av istället för att slitas ner. Tyvärr är dessa omöjliga att hitta och blir kvar i banan.
Att ta bort snön på banan kan vara problematiskt då vi har väg och gräsbana på ena sidan samt hinderbana på andra sidan. Att forsla bort snön skulle kräva väldiga resurser samt riskera att banan fryser av alla fordonsspår.
Den bana vi har är den bäst bana jag har varit med om. Jag har kört banor sen 1980. Med den sommaren vi hade och den torkan så hade vi en väldigt fin bana och endast vattnad med tunna. Hade vi haft den bana vi la på Täby galopp 1995 hade vi inte klarat sommaren. Men den banan gick att klara vintern med. Det går kanske även med nuvarande bana på Bro Park men skulle kräva väldigt stora resurser samt att slita ut banan i förtid. Skulle man även salta skulle omslagen i vädret som vi haft denna vinter göra det väldigt svårt att hålla banan och tyvärr skulle saltet vara kvar ganska länge även på huvudsäsongen.
Håkan Gladh
Fredrik Reuterskiöld
fredrik.reuterskiold@svenskgalopp.se
