Med anledning av vad som diskuterades på SGS årsmöte den 1 april vill vi, Per Larsson och Anders Östberg som ledamöter i SG’s styrelse reda ut vissa fakta och bakomliggande orsaker.
Vi hade tackat ja till att närvara vid SGS’s formella möte den 1 april 2019 för att lämna information om planerna för utvecklingen av svensk galoppsport. Det var inte någon ”feghet” som gjorde att vi ställde in utan en bedömning att det med hänsyn till att framtidsfrågan är angelägen och bör få det utrymme och uppmärksamhet den förtjänar så var det dessutom inte meningsfullt att resa till Stockholm när diskussions- och informationsklimatet inte kunde förväntas vara det bästa. Vi får skäl att återkomma till information om framtidsplanerna vid ett senare tillfälle.
Vi vill därför i efterhand skriftligen bemöta vissa påståenden, vilket vi hade kunnat göra på plats om vi närvarat. På detta sätt når vi dock alla, inte bara de SGS medlemmar som var på plats, vilket kanske t.o.m. är en bättre lösning.
Arvodesfrågan
Det är i sig helt riktigt att styrelsebeslutet att arvodera styrelseledamöterna 80 000 kr vardera för att de under en period tog över operativt ansvar i SGAB inte är formellt helt korrekt, något annat har aldrig hävdats.
Bakgrunden till händelserna kring årsskiftet 2017/2018 var att organisationen, dvs både SG och SGAB, saknade såväl operativ chef som anläggningschef för Bro Park då f.d. styrelseledamoten, Klaus Koch, som tidigare lämnat styrelsen för att ta ansvaret som anläggningschef för Bro Park fått lämna sitt uppdrag.
Den kvarvarande styrelsen med 6 ledamöter hade uppgiften att rekrytera och tillsätta en ny VD och i den processen blev styrelsen så oenig i valet mellan två kandidater att minoriteten, två ledamöter Lars Nordström och Eva McLaren, valde att med omedelbar verkan lämna styrelsen den 21 december 2017, straxt före julhelgerna. Genom att det fanns andra, både brådskande och kritiska, uppgifter för styrelsen att hantera gjordes först en utredning om möjligheterna till arvodering för att styrelseledamöterna själva under en period skulle utföra operativa uppgifter, något som inte ingår i styrelsens uppgifter. Att styrelsen delade de operativa uppgifterna mellan sig var den säkraste och billigaste lösningen för organisationen, även om den var formellt fel. Alternativet hade varit att anlita ett par inhyrda management konsulter, vilket varken hade varit effektivt, då galoppverksamhet erbjuder oändligt många och ovanliga svårigheter att hantera eller en billigare lösning (en management konsult kostar vanligen minst 1500 kr/ timme)
Sammanfattningsvis har styrelsen gjort ett formellt fel men organisationen har inte lidit någon skada av beslutet, utan snarare tjänat på detsamma.
Formalia
Det har påståtts att styrelsen har begått en rad formalia brott och är ”fullständigt inkompetent”. Det äger sin riktighet att det finns brister i viss formalia, vilket informerats om i årsredovisningen både av styrelsen och av revisorn i revisionsberättelsen.
Det gjordes bl.a. gällande att styrelsen trodde att man kunde ge varandra fullmakt. Det tror vi inte. Vad som hände var att vid ett tillfälle kunde en ledamot, Susanne Hamilton, inte fysiskt delta i ett styrelsemöte. Susanne Hamilton var väl insatt i alla underlag för beslut enligt dagordningen och hade lämnat sina synpunkter till en kollega i förväg. Förvisso inte korrekt att lämna en ”fullmakt” men protokollet skulle ändå justeras i efterhand av henne så det kan ses som att beslutet ändå villkorats av den frånvarnade ledamotens efterföljande godkännande.
Påstående om att styrelsen varit jävig i arvodesbeslutet är förvisso i sak rätt genom att frågan gällde en arvodering av samtliga kvarvarande fyra ledamöter i styrelsen och därmed var alla redan per definition jäviga.
Angående frågan om ersättning till valberedningen så gjorde styrelsen ytterligare ett fel då de betalade valberedningen för extra arbete. Det finns inget styrelsebeslut men hela styrelsen var överens om att ersättning skulle betalas ut och det hanterades som en löpande kostnad i verksamheten, inte som ett arvode i meningen att betala valberedningen för deras arbete utan avsikten var enbart att täcka deras extra kostnader som uppkom akut. När två styrelseledamöter valde att lämna styrelsen med omedelbar verkan för att de inte kunde acceptera majoritetens val av ny VD så uppkom en situation där vi utlyste en extra stämma för ett fyllnadsval i februari. Valberedningen fick således göra akuta insatser under helger och som innebar personliga förluster av intäkter och ökade kostnader. De personer som deltog i det extra arbetet med att ta fram kandidater till extra stämman som skulle hållas i februari arvoderades med 10 500 kr var. En av valberedningens ledamöter var bortrest över jul och nyår och hade då inte deltagit i det arbete som genomfördes under helgerna och tog heller inte emot något arvode.
Ersättningen avsågs motsvara deras kostnader i form av tjänstledigheter och traktamenten i samband med sitt arbete. Det var en extraordinär situation och att begära att valberedningens ledamöter skulle göra privata ekonomiska förluster för att kunna fullgöra en akut extra rekrytering ansåg styrelsen var oskäligt och därför beslöt vi att ersätta detta med ett i sammanhanget blygsamt schablonbelopp under begreppet verksamhetens löpande förvaltning. Måhända ”fel” men ändå hederligt.
I SGIF’s årsredovisning har styrelsen tydligt i not 9 redovisat förfarandet som även diskuterades i efterhand på höststämman 2018. Revisorn har med full kännedom om det inträffade endast anmärkt mot arvodesbeslutet och jävsfrågan i detsamma samtidigt som revisorn tydligt tillstyrker ansvarsfrihet, både avseende SGIF och SGAB. Hade det varit fråga om ”allvarliga anmärkningar” hade revisorn inte tillstyrkt ansvarsfrihet. Det förtjänar möjligen även att påpekas att revisorns uppfattning står fast trots att en av SGS styrelseledamöter tagit direkt föregående kontakt med revisorn i syfte att påverka hennes ställningstagande i denna fråga. Revisorer får inte ha kontakt med enskilda aktieägare och att det i detta fall dessutom är en representant för en medlem i moderorganisationen, inte en aktieägare i den aktuella organisationen gör det inte mer formellt korrekt. Formalia är ibland svårt.
Påstående om att styrelsen åsidosatt fullmäktiges beslut om att bedriva vintergalopp
Styrelsen respekterar fullmäktiges beslut om inriktning och prioriteringar, men med beslut följer ansvar. Styrelsen kan inte heller ändra faktiska föreliggande förutsättningar. Beslutet att ställa in 2018/19 års vintergalopp kom olyckligt sent, det ber vi om ursäkt för. Anledningen till det sena beslutet var att vi i det längsta hoppades på att kunna hitta en lösning för att genomföra tävlingsdagarna. Vi har i ett tidigare sammanhang redovisat de underliggande utredningarna och deras resultat. I denna typ av beslut har styrelsen inte bara att ta hänsyn till vad fullmäktige beslutat utan även ett ansvar för att kapitaltillgångar, som den nylagda sandbanan, inte förstörs eller att förväntade förhållanden medför att djurskyddet inte kan tillgodoses.
Fullmäktige måste även själva kunna ifrågasätta sina tidigare beslut eller ställningstaganden när verkligheten och förutsättningarna förändras. Det är en riktig ordning att fullmäktige instruerar styrelse om önskad inriktning och prioriteringar men fullmäktige måste också ta ansvar för de konsekvenser olika prioriteringar får för sporten som helhet. Ingen styrelse kan långsiktigt verkställa beslut som inte är finansierade.
SG har numera väl inarbetade rutiner där viktiga sportfrågor initieras och bearbetas i demokratiskt valda kommittéer med representanter från alla sällskapen innan styrelsen beslutar. Styrelsebesluten vilar alltid på en rekommendation från kommittéerna eller tjänstemännen. Här finns säkert mer vi kan göra för att förbättra, men det får ske efter en öppen dialog mellan fullmäktige och styrelsen. Förhoppningsvis får vi mer tid för sådant framöver.
Med detta sagt kommer vi till problemets kärna. Det finns ett gammalt ordspråk som säger att ”när krubban är tom slåss hästarna” vilket väl beskriver vår situation. SG’s sittande styrelse har arbetat hårt och målmedvetet för att reda ut de problem och det skick i viket SG överlämnades till oss. Att Bro Park har, och har haft, stora problem har säkert inte undgått någon, hur svåra börjar vi få grepp om nu, tråkiga överraskningar har dykt upp hela tiden. SG befinner sig därtill i ett svårt läge med en intäktsmässigt osäker framtid, ett stort kapitalbehov för att åtgärda bristerna på Bro Park, bygga ut Göteborg och anlägga en ny bana i Skåne. Allt är angeläget och ingen intressegrupp vill vidkännas besparingar i sin vardag, boxar skall vara bra och billiga, svenskprogrammet är livsviktigt och vintergaloppen skall värnas och prispengarna är också livsviktiga o.s.v. I konkurrens om inflytande över att nödvändiga besparingar inte drabbar den egna intressegruppen och de egna hjärtefrågorna så uppstår mycket destruktiv politik och det riskerar vår gemensamma galoppframtid. Redan den Karlanderska Framtidsutredningen talar om att vi, aktiva i galoppsporten, måste ändra vår ”kultur” för att kunna klara de förändringar som krävs. Till skillnad från organisationer som styrs av sina ägare, i en förmögenhetsrättslig mening, så kommer ”kulturen” i en demokratisk organisation nerifrån inte uppifrån. Utredningar, måldokument och code of conduct blir fullständigt verkningslösa om egenintressen ändå alltid är avgörande när svåra prioriteringsbeslut skall tas i den demokratiskt valda fullmäktige. De flesta involverade, från aktiva och medlemmar i sällskapen till valda fullmäktigeledamöter, har lyckats mycket dåligt med att tillämpa en helhetssyn för galoppsporten som rekommenderas i Framtidsutredningen.
Fullmäktige skall välja en styrelse man har förtroende för och att man i organisationer byter styrelseledamöter är helt normalt och inget vi reagerar emot. Motlistor inför styrelseval är också helt normalt och en sund del av en demokratisk organisation. Det är däremot tankeväckande att SGS’s styrelse på mötet informerar medlemmarna om att SGS fullmäktigeledamöterna ska rösta mot ansvarsfrihet och att en motlista till styrelsevalet inges p.g.a. det omdiskuterade arvodesbeslutet samtidigt som de samma kväll ger in en motlista där en ledamot av de fyra ledamöterna som faktisk både deltog i arvodesbeslutet och mottog det omdiskuterade arvodet fortfarande kvarstår. Det hela framstår då mer som osaklig manipulativ opinionsbildning än en rak och hederlig diskussion om de verkliga skälen till att nominera motkandidater till valberedningens förslag.
Vi i styrelsen kvarstår i vår kandidatur, enligt valberedningens förslag och ser fram emot en öppen och konstruktiv diskussion på SG’s årsstämma den 13 april 2019.
Med vänlig hälsning
Per Larsson och Anders Östberg
2019-04-08
